Inlämnings uppgift i biologi i åk 9
SÖTVATTEN
Av Martin Jacobsson
Sverige är rikt på vatten och därför är det naturligt att vi får vatten varje dag. Varje svensk använder i genomsnitt 100 kubikmeter varje år. Vattnet vi dricker hämtas från källor långt nere i marken(grundvatten) och från sjöar och vattendrag(ytvatten).
GRUNDVATTEN
Grundvatten är vatten som rinner ner genom jordlagren och lägger i fickor ovanför berggrunden. På väg ner filtreras vattnet och renas. Vatten är nästan alltid bakteriefritt och luktlöst. Däremot löser vattnet salter ur marken. Salterna ger vattnet en fris
kare smak, men gör vattnet mindre lämpligt till andra ändamål. Vanliga ämnen i grundvattnet:
- Järn och mangan som i hög halt färgar vattnet och då också tvätten.
- För mycket Magnesium- och kalciumjoner påverkar pH-värdet nedåt och gör vattnet hårt. När pH-värdet är för lågt, fräter det på vattenrören och löser metaller från röret. T ex koppar som i värsta fall kan döda eller skada ett litet barn. Frätningen
ökar om vattnet är varmt. Undvik därför att dricka varmt vatten.
- Flor i vattnet är bra för tänderna, men är det för mycket kan det göra skada.
- Vid förmultnings processen i det översta jordlagret bildas koldioxid som sedan löser sig i regnvattnet. När vattnet rinner nedåt genom kalkstenen eller andra karbonater bildas kolsyra och kalksten. Det sänker pH-värdet. Kalkstenen innehåller
kalciumjoner som reagerar med tvättmedlet och gör tvätten spröd och fläckig. (sk kalktvål) Det ger också beläggningar på kastruller, diskmaskiner och varmvattenberedare.
För att få fram grundvattnet måste man borra 15 - 60 m. Ju längre ner vattnet är desto renare är det. På Öland förekommer sprickor i kalkstenen som gör att regnvatten rinner rakt ner utan att filtreras. Regnvattnet "smutsar ner" grundvattnet med bl a bakterier.
De som inte har kommunalt vatten, utan egna brunnar kan få problem med bakterier. Egna brunnar är oftast grunda. Vattnet filtreras inte tillräckligt och särskilt på det äldre brunnarna som har otäta kalkstensväggar, rinner regnvatten igenom. Nu mera lägger man täta cementringar ca 3 m ner i marken.
YTVATTEN
Ytvatten är insjöar, älvar och dylikt. Precis som grundvattnet är det regnvatten. I grundvattnet har många föroreningar filtrerats bort i jorden, men det har inte ytvattnet. Därför är i regel grundvattnet renare än ytvattnet. Ytvattnet löser också
föroreningar från jordbruk och hushåll. T ex när det regnar över odlad åker och det sedan rinner ut i ett dike som leder till en sjö. I åkern löser vattnet närsalter som består av kväve och fosfor. De förorsakar att tillväxten av alger ökar. Insjön blir då syre
fattig och fiskarna dör. När sedan fisk och alger dör får vattnet en dålig lukt och smak. Vattnet innehåller då mycket bakterier.
När vatten med mycket svavelsyra eller andra syror rinner ner i marken, löser det aluminium. Aluminium är den vanligaste metallen i marken. Vattnet rinner sedan ner till grundvattnet eller oftast ut i sjöar. I mycket sura sjöar finns höga halter av
aluminium, men även andra metaller som det sura vattnet löst. Det kan vara mangan, järn, kadmium, zink, bly, nickel och kvicksilver. Tungmetallerna är skadliga för djur och växter som lever i eller nära vattnet. Metallerna lagras i växterna eller djuren och
sedan får vi i oss de genom näringskedjan.
BRUKSVATTEN
Bruksvatten är det vatten vi och industrierna använder. Det är viktigt att det vattnet är rent. Man renar då råvatten som antingen är grundvatten eller ytvatten i ett vattenverk. Som råvatten används vanligen grundvatten för mindre samhällen som inte
förbrukar så mycket vatten. För större städer eller industrier som förbrukar mycket vatten används ytvatten. Man ställer stora krav på bruksvattnet och störst krav på dricksvattnet. Vattnet skall vara klart, färglöst, luktfritt och lagom mjuk (pH: 8,0-8,5)
och inte för hårt. Det skall också vara nästan fritt från bakterier. Det är livsmedelsverkets uppgift att kontrollera vårt dricksvatten.
RENING
Reningen sker på olika sätt beroende på vilken typ av vatten det är och vilka krav som ställs på reningen.
Rening av grundvattnet sker vanligen i fem steg:
- Luftning innebär att man blåser luft genom vattnet som tar med sig gaser ur vattnet.
- Filtrering är nästa steg. Filtret består av en tjock bädd av sand där fasta partiklar i vattnet tas bort
- Mjukgöring gör vattnet mjukare. Hårt vatten som innehåller kalciumjoner rinner genom en filtermassa med natriumjoner. Kalciumjonerna ersätts med natriumjonerna och vattnet blir mjukare.
- pH-justering: När vattnet blivit mjukt måste man finjustera pH-värdet ännu mera. Man tillsätter släkt kalk (kalkvatten) och natriumhydroxid efter behov.
- Desinfektion är det sista steget. Här tar man bort bakterierna med klor eller ozon. Därefter går vattnet ut till hushållen.
I och med att ytvattnet är mer orent behövs bättre rening än grundvattnet. Man använder olika metoder att rena på efter hur smutsigt vattnet är. Vanligtvis har man tre steg, men ibland har man fyra. De stegen är:
- I kemisk rening får vattnet först passera ett galler där grövre partiklar fångas upp och vattnet rinner ut i en bassäng. De små partiklarna som t ex färgämnen, lera och bakterier är negativt laddade. Därför tillsätter man positivt laddade
aluminiumjoner som drar till sig partiklarna och bildar flockar. Flockarna sjunker till botten och man tar bort dem.
- pH-justeringen sker på samma sätt som för grundvattnet.
- Långsamfiltreringen är det steg som man ibland utesluter. Det är till för att ta bort lukt-, smak- och färgämnen. Filtret består av stora betong bassänger med tegel i botten. Ovan teglet ligger grovkrossad sten och sand.
- Desinfektion sker på samma sätt som för grundvattnet.
AVLOPPSRENING
Varje kommun och industri måste rena sitt avloppsvatten eller spillvatten. Detta sker i ett avloppsreningsverk. Vanligen renas det i tre olika steg och de kan se olika ut pga de krav man ställer. I vissa fall har man också ett fjärde steg. De stegen är:
- Vid mekanisk rening passerar vattnet genom ett galler där grövre partiklar försvinner. Därefter rinner det ut i en sedimenteringsbassäng. De fasta partiklarna sjunker till botten eller flyter upp. Där tar man sedan bort dem.
- I den biologiska reningen leds vattnet in i en annan bassäng. Man tillsätter små organismer som bakterier och encelliga djur i form av aktivt slam. De "käkar" upp de organiska ämnena(humus(förmultnande löv o dyl)) och sväller. Organismerna samlas ihop
till flockar och tas bort. Här försvinner nästan alla organiska föroreningar och en del fosfor.
- I den kemiska reningen tar man huvudsakligen bort fosforn. Man tillsätter aluminiumsulfat och kalk som bildar föreningar med fosforn. Det klumpar ihop sig och tas bort.
- Filtrering är det steg som inte är så vanligt. Filtret består av grus och sand och ovanpå ligger plastkulor.
Sedan leds vattnet tillbaka till naturen, men fortfarande finns det skadliga metalljoner kvar som kan skada miljön. Det slam man får vid reningen förbränns eller används som gödsel.
VÅRA VATTENTÄKTER
På Öland har vi inget ytvatten som råvatten, utan bara borrhål. Borrhål finns i t ex Tveta,Igelmossen och Strandskogen som leder till Färjestaden, Torslunda, Algutsrum, Stora Frö och Vickleby. Glömminge får sitt vatten från Rälla, medan Mörbylånga får
mest sitt från Resmo. Vattenverken på Öland är enkla och har bara tre steg. Först en grov rensning med galler. Man har också mjukgöring och desinfektion med klor. Torslundas vatten går till "Burken" vid Almers och sedan ut till hushållen och industrierna.
Det händer också att problem uppstår. T ex när man upptäckte mikrosvampar och bakterier i Tveta vattnet. Det problemet löstes snabbt. Några svampar hade tagit sig in genom vattentäckterna och satte sig på några gummipackningar vid "Burken". Där förökade
de sig. Man bytte bara packningarna. Man har också haft problem i Degerhamn.
Avloppsreningsverk finns i Färjestaden, Mörbylånga, Degerhamn och Grönhögen. Guldfågeln och Elförtenning har egna små reningsverk innan deras spillvatten når reningsverket i Mörbylånga. Färjestadens reningsverk har alla fyra stegen, medan det i Grönhögen
är riktigt dåligt. Till 1997 skall Färjestadens reningsverk förbättras ännu mer. Det kommer att kosta mycket pengar och man vinner inte mycket på det. Man borde istället rena de bäckar som för med sig närsalter från jordbruket.
Källförteckning:
NO-Kemiboken, Sigvard Lillieborg
Roger Holm (Miljö och hälsovårsnämnden)
av Martin Jacobsson i klass 9
Tillbaka