Inlämnings uppgift i biologi i åk 9

SÖTVATTEN

Av Martin Jacobsson

Sverige är rikt på vatten och därför är det naturligt att vi får vatten varje dag. Varje svensk använder i genomsnitt 100 kubikmeter varje år. Vattnet vi dricker hämtas från källor långt nere i marken(grundvatten) och från sjöar och vattendrag(ytvatten).

GRUNDVATTEN

Grundvatten är vatten som rinner ner genom jordlagren och lägger i fickor ovanför berggrunden. På väg ner filtreras vattnet och renas. Vatten är nästan alltid bakteriefritt och luktlöst. Däremot löser vattnet salter ur marken. Salterna ger vattnet en fris kare smak, men gör vattnet mindre lämpligt till andra ändamål. Vanliga ämnen i grundvattnet: För att få fram grundvattnet måste man borra 15 - 60 m. Ju längre ner vattnet är desto renare är det. På Öland förekommer sprickor i kalkstenen som gör att regnvatten rinner rakt ner utan att filtreras. Regnvattnet "smutsar ner" grundvattnet med bl a bakterier.

De som inte har kommunalt vatten, utan egna brunnar kan få problem med bakterier. Egna brunnar är oftast grunda. Vattnet filtreras inte tillräckligt och särskilt på det äldre brunnarna som har otäta kalkstensväggar, rinner regnvatten igenom. Nu mera lägger man täta cementringar ca 3 m ner i marken.

YTVATTEN

Ytvatten är insjöar, älvar och dylikt. Precis som grundvattnet är det regnvatten. I grundvattnet har många föroreningar filtrerats bort i jorden, men det har inte ytvattnet. Därför är i regel grundvattnet renare än ytvattnet. Ytvattnet löser också föroreningar från jordbruk och hushåll. T ex när det regnar över odlad åker och det sedan rinner ut i ett dike som leder till en sjö. I åkern löser vattnet närsalter som består av kväve och fosfor. De förorsakar att tillväxten av alger ökar. Insjön blir då syre fattig och fiskarna dör. När sedan fisk och alger dör får vattnet en dålig lukt och smak. Vattnet innehåller då mycket bakterier.

När vatten med mycket svavelsyra eller andra syror rinner ner i marken, löser det aluminium. Aluminium är den vanligaste metallen i marken. Vattnet rinner sedan ner till grundvattnet eller oftast ut i sjöar. I mycket sura sjöar finns höga halter av aluminium, men även andra metaller som det sura vattnet löst. Det kan vara mangan, järn, kadmium, zink, bly, nickel och kvicksilver. Tungmetallerna är skadliga för djur och växter som lever i eller nära vattnet. Metallerna lagras i växterna eller djuren och sedan får vi i oss de genom näringskedjan.

BRUKSVATTEN

Bruksvatten är det vatten vi och industrierna använder. Det är viktigt att det vattnet är rent. Man renar då råvatten som antingen är grundvatten eller ytvatten i ett vattenverk. Som råvatten används vanligen grundvatten för mindre samhällen som inte förbrukar så mycket vatten. För större städer eller industrier som förbrukar mycket vatten används ytvatten. Man ställer stora krav på bruksvattnet och störst krav på dricksvattnet. Vattnet skall vara klart, färglöst, luktfritt och lagom mjuk (pH: 8,0-8,5) och inte för hårt. Det skall också vara nästan fritt från bakterier. Det är livsmedelsverkets uppgift att kontrollera vårt dricksvatten.

RENING

Reningen sker på olika sätt beroende på vilken typ av vatten det är och vilka krav som ställs på reningen.

Rening av grundvattnet sker vanligen i fem steg:

I och med att ytvattnet är mer orent behövs bättre rening än grundvattnet. Man använder olika metoder att rena på efter hur smutsigt vattnet är. Vanligtvis har man tre steg, men ibland har man fyra. De stegen är:

AVLOPPSRENING

Varje kommun och industri måste rena sitt avloppsvatten eller spillvatten. Detta sker i ett avloppsreningsverk. Vanligen renas det i tre olika steg och de kan se olika ut pga de krav man ställer. I vissa fall har man också ett fjärde steg. De stegen är: Sedan leds vattnet tillbaka till naturen, men fortfarande finns det skadliga metalljoner kvar som kan skada miljön. Det slam man får vid reningen förbränns eller används som gödsel.

VÅRA VATTENTÄKTER

På Öland har vi inget ytvatten som råvatten, utan bara borrhål. Borrhål finns i t ex Tveta,Igelmossen och Strandskogen som leder till Färjestaden, Torslunda, Algutsrum, Stora Frö och Vickleby. Glömminge får sitt vatten från Rälla, medan Mörbylånga får mest sitt från Resmo. Vattenverken på Öland är enkla och har bara tre steg. Först en grov rensning med galler. Man har också mjukgöring och desinfektion med klor. Torslundas vatten går till "Burken" vid Almers och sedan ut till hushållen och industrierna.

Det händer också att problem uppstår. T ex när man upptäckte mikrosvampar och bakterier i Tveta vattnet. Det problemet löstes snabbt. Några svampar hade tagit sig in genom vattentäckterna och satte sig på några gummipackningar vid "Burken". Där förökade de sig. Man bytte bara packningarna. Man har också haft problem i Degerhamn.

Avloppsreningsverk finns i Färjestaden, Mörbylånga, Degerhamn och Grönhögen. Guldfågeln och Elförtenning har egna små reningsverk innan deras spillvatten når reningsverket i Mörbylånga. Färjestadens reningsverk har alla fyra stegen, medan det i Grönhögen är riktigt dåligt. Till 1997 skall Färjestadens reningsverk förbättras ännu mer. Det kommer att kosta mycket pengar och man vinner inte mycket på det. Man borde istället rena de bäckar som för med sig närsalter från jordbruket.

Källförteckning:

NO-Kemiboken, Sigvard Lillieborg
Roger Holm (Miljö och hälsovårsnämnden)
av Martin Jacobsson i klass 9

Tillbaka